Tant tar sig friheten att politisera

30.01.2017 kl. 11:28

Det händer i världen, den stora och den lilla. Fast ibland vill en gärna tänka att den lilla är oberoende av den stora och vi behöver inte tänka alltför mycket på vad div. uppenbart lätt störda farbröder (oftast farbröder, ja) i olika länder runtomkring sysselsätter sig med.

Bland annat med att skapa personkulter runtomkring sig själva.

I Finland drar det ihop sig till kommunalval. De flesta tycker politik är både krångligt och oerhört tråkigt och inte nåt som i nån större utsträckning berör en själv.

Heminredning är ett opium för folket och cupcakes är av Satan. Jag har sagt det förr och jag upprepar det.

Att vi samlas i hopar och bor på gemensamma platser - en kommun t.ex. - innebär att vi behöver varandra för att detta gemensamma samhälle ska fungera. Vi behöver detta kollektiv och behöver varandra. Politik är inte en angelägenhet för en samling äldre farbröder och tanter och nån enstaka ung påläggskalv, om nu nån ser det så.

Det är viktigare än så.

Sipilä-Orpo-Soinilandet styrs som om vi alla bara hade en funktion i samhället: att vara kunder. Möjligen producenter.

Snart följer en av de största förändringarna i hur Finland ska administreras och styra sin hälso- och socialvård genom den nya landskapsreformen. Det betyder också på samma gång att makten glider iväg från lokal nivå till en landskapsnivå, längre bort från dig och mig.

Ett av problemen med landskapen och hur de ska styras hänger ihop med att landskapen inte har rätt att ta upp skatt. Däremot har de stora skyldigheter i och med att de ska förverkliga en fungerande social- och hälsovård för alla som bor i landskapet inom de budgetramar som staten ger. Som de inte kan påverka.

Det här ska ske om ett par år. Ingen vet riktigt hur det ska fungera. Hittills ser invånare hur mindre sjukhus monteras ner (dygnetrunt-operationer och smärtkliniken försvinner t.ex. från Malmska sjukhuset i Jakobstad), de flesta förstår inte varför det är så och vad det är tänkt att ska komma istället.

Vård på svenska i Seinäjoki? Tveksamt om det fungerar men det har som synes ingen betydelse. För i SOS-land kör vi på och ledordet är valfrihet.

Vad vi har att välja på i praktiken och till vilken kostnad vet ingen. Tydligt är att ju mindre pengar man har att röra sig med, desto mindre får man nöja sig med.

Rätt! ropar den som har fyrk på fickan och inte vill betala för lata, sjuka jävlar som röker och äter fet mat och belastar oss andra när hälsan brakar, och mommon som har dåliga höftleder.

WTF! säger den som anser att välfärdssamhället ska ges en chans och tycker att måttet på hur framgångsrikt ett samhälle är korrelerar med hur bra det samma är att ta hand om sina svagaste.

Tillbaka till heminredningen och cupcakesen: om vi skulle ta och kliva ut ur den ombonade kokongen och se vad vi kan göra gemensamt för närdemokratin? Smaka på ordet: närdemokrati. Smakar möjligen plain havregrynsgröt men faktum är att det är nåt vi behöver jobba för att hålla kvar.

PS: bilden är till för att illustrera hur obehagligt det kan komma att se ut om vi inte röstar och ställer upp i val och sånt.

 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

  
Efter en frapperande lång tid ute i periferin kommer jag snart att bli ännu mer perifer. Tillbaka till leråkrarna, fabriksröken, väckelserörelserna, de udda existenserna, dansbanden, drönarna, gräsrökarna och småstadsetablissemanget för att grunda ett agro-feministiskt tältkollektiv på torget i Jeppis. Hur det går? Vete fan. Hoppa på traktorn så kör vi.
 

Senaste kommentarer