Stolpfan

06.01.2017 kl. 16:17

En sån där ledig dag då man eldar i kakelugnen och fungerar som kattunderlag. Inte mig emot.

Igår insåg jag att jag måste fixa en parkeringsplats åt bilen. Den har stått ute på gatan i alla väder under de två år vi haft den, men nu är det bara så att -20 inte funkar så bra för gammal Opel.

Den startade, hurra!, men på rutorna hade en isskorpa på ett par millimeter lagt sig. Det var fan hopplöst att skrapa. Så. Bilen på tomgång i en dryg kvart och skrapa, skrapa, skrapa.

Har jag sagt att jag inte är nåt stort fan av bilägande annars heller?

Klarade mig utmärkt utan bil i Åbo och Helsingfors, också två år i Jeppastan innan vi började renovera. Då blev det för svårt. Och jag blev med Ford Transit.

Transiten hade den fördelen att det var som att köra traktor. Mycket oljud, mycket rattvridande, mycket långsamt på landsväg. Ingen bil för nöjeskörande, direkt.

Sen gjorde jag mig av med Transun, och den fick ett nytt hem vid After Eight, där den nu pryder innergården sommar som vinter.

Sen kom Opeln till hushållet. Den är knallorange, vilket jag ser som en stor fördel (tänkt er parkeringsplats utanför typ Prisma en fredag eftermiddag, en miljard grå bilar, en orange = lätt att hitta) och bortsett att vi var tvungna att byta växellåda i den - vilket är svindyrt - har den tjänat oss fint.

Jag kuskar min mamma dit hon behöver, och Wifey till diverse tåg och bussar. Så far so good.

Men. Vinter. Kallt. Ovilja att starta. Skrapa.

Så det blev att hyra in Opeln i ett varmt garage i grannkvarteret. Inte alltför dyrt och inte långt borta. Inte utan att jag kände mig lite nöjd för dagen.

Tills jag skulle backa ut bilen för första gången och trashade en baklykta, på grund av en stolpe som absolut inte hade nåt att göra där den stod.

Ytterligare en orsak till att bilägandet inte tilltalar mig. Fan också.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

  
Efter en frapperande lång tid ute i periferin kommer jag snart att bli ännu mer perifer. Tillbaka till leråkrarna, fabriksröken, väckelserörelserna, de udda existenserna, dansbanden, drönarna, gräsrökarna och småstadsetablissemanget för att grunda ett agro-feministiskt tältkollektiv på torget i Jeppis. Hur det går? Vete fan. Hoppa på traktorn så kör vi.
 

Senaste kommentarer