Och så händer det nåt

12.05.2016 kl. 16:15

Mitt arbete går ju mycket ut på att träffa människor som vill göra. Och hjälpa dem förverkliga olika grejer som har att göra med kultur, konst, litteratur, musik, eller bara vara med och skapa sammanhang där människor kan träffas.

Träffade just halva styrelsen från stadens somaliska förening, och lyfter på min obefintliga hatt och bugar och bockar. Unga människor som på tre månader åstadkommit mer än vad som hänt på de senaste tre åren innan de tog tag i saker och började leta sig utåt och söka andra att samarbeta med.

När man själv kommit hit som total ummikko har man en annan beredskap att fungera som mentor för andra. Somalierna har varit ganska isolerade här och den allmänna visan bland folk som jobbar med integration är att de är svåra att nå.

Inte längre. De här människorna kommer att göra en skillnad, de vet vad de vill och de gör det. Ett litet lokalsamhälle behöver alla engagerade människor som bara finns. Som inser det bl.a. vår regering inte tycks fatta: att utbildning är jävligt viktigt, att man måste stöda när folk är motiverade och vill påverka sin situation och att man behöver jobba tillsammans för att det här samhället inte ska kollapsa under tyngden från all skit som drabbat oss den senaste tiden.

Titta: här blev det lite mer ljus i ändan av tunneln.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

  
Efter en frapperande lång tid ute i periferin kommer jag snart att bli ännu mer perifer. Tillbaka till leråkrarna, fabriksröken, väckelserörelserna, de udda existenserna, dansbanden, drönarna, gräsrökarna och småstadsetablissemanget för att grunda ett agro-feministiskt tältkollektiv på torget i Jeppis. Hur det går? Vete fan. Hoppa på traktorn så kör vi.
 

Senaste kommentarer