Kliskedet

Min nya tatuering är nu inne i det skedet när man kunde riva armen av sig själv för att det kliar så införbannat. Vilket är bra, läkningprocessen går som det ska.

En bild skulle säkert göra sig om jag fick ladda upp bilder hit. Men nu går det inte av nån anledning. Tji fick ni.

11.08.2014 kl. 11:04

Vatten och elektronik = poff!

I Fredags hade Cheeky Bastards sin första keikka på ganska lång tid och medan vi roadade upp grejerna på den minimala utomhusscenen vid Black Sheep i Jakobstad kastade vi lite oroliga blickar upp mot skyn.

Det såg inte alls illa ut.

Första setet gick utan incidenterna men in bit in i set nr 2 blev det plötsligt väääldigt mulet. Prick 23.00 började regnet ösa ner.

Fascinerad fann jag mig själv stå och titta på hur vattnet rann ner från taket ovanför oss rakt ner på gitarristens pedaler och skarvsladden med alla adaptorer i.

Needless to say tog det inte länge innan det sa *poks* och plötsligt försvann både ljud och ljus.

Det kändes inte så mysigt. Men en prydlig avslutning på keikkan blev det.

03.08.2014 kl. 12:21

När Jeppis Pride blev en folkrörelse

Idag skrevs det historia i Jakobstad, varken mer eller mindre. När P och jag kom fram till planen vid Pursisalmi skola som var startpunkten för paraden i samband med Jeppis Pride var det fler människor där än vad vi nånsin hade kunnat tänka oss.

Det visade sig att en stor mängd människor hade slutit upp för att stöda Jeppis Pride och gå i tåget. När vi gick iväg anslöt sig fler och fler, hoppade in från publiken och gick med i tåget istället.

När vi började planera Jeppis Pride tänkte vi att det kanske kommer en 200-300 personer. Inte 2000-3000.

Vad hände? Jo, Jeppis Pride blev en folkrörelse. Det blev nåt annat än bara en angelägenhet för hbt-människor. Mycket av uppslutningen har sin grund i de insändare med mycket negativa toner i som en handfull skribenter stod för. Och jag tror att folk tänkte: nu räcker det!

I en insändare denna vecka uppmanade skribenten att man skulle stanna hemma och inte delta i Jakobs Dagar (märk väl, själva stadsfestivalen, inte specifikt Jeppis Pride) för att visa att man tar avstånd från priden.

Var och en bestämmer naturligtvis själv vad man deltar i eller går och tittar på.

Men när drygt 2000 personer ställer sig bakom en banderoll där det står Jeppis Pride, prydd med trons, hoppets och kärlekens symboler, och minst lika många till står och visar sitt stöd från trottoarerna, då visar man att man hellre stöder en jämlikhetsrörelse och människors lika värde.

"Det handlar inte om jämlikhet" har det sagts bland dem som tar avstånd från oss. Vad handlar det då om? Det vi har sett idag var en strålande manifestation från tusentals människor som säger att vi i detta samhälle ska gå, stå och leva sida vid sida på lika villkor. I tåget var antagligen hbt-människorna i minoritet. Istället bars vi alla fram på en väg av glädje, solidaritet och kärlek.

Sida vid sida gick vi. Vi gick för att vi vill visa på ett samhälle som har en naturlig plats för alla. Präster, borgare, bönder, adel, en stadsdirektör, en justitieminister, representaner för olika kyrkor - både lutherska kyrkan och baptisterna var åtminstone representerade - och folk från olika partier, medborgarorganisationer och föreningar. Och vanligt folk.

Musiken var superb, justitieministern hoppade på i en sån fart att att säkerhetsmannen blev nånstans på vägen, vi log tills vi fick värk i kinderna, och det vi alla upplevde var gemenskap och ren och skär glädje.

Ja, det skrevs historia i Jeppis idag.

 

26.07.2014 kl. 18:44

Ljus i guds hus sa kärringen när kyrkan brann

Rötmånaden är här. Det inser man när man läser insändarspalten i ÖT. För er som inte har tillgång till denna tidning kan jag nämna att Jeppis Pride väcker känslor fortsättningsvis och de som ser prideparaden som en väg rätt ner i helvetet uttrycker tankar som:

a) åsikter (mot homon) kanske kommer att kriminaliseras

b) pride tar över hela Jakobs dagar och därmed förvandlas stadsfestivalen till en gigantisk pridefestival (därför att priden nämns i så många sammanhang, bland annat finns programmet med i Jakobs dagars infoblad)

c) det är bäst att stanna hemma från hela Jakobs dagar, deltar man i dagarna stöder man bögeriet (ja, inte med dessa ord men innebörden är den samma)

d) det kan hända otrevligheter i samband med paraden om man låter sig provoceras (vet inte riktigt vad det här betyder i praktiken men möjligen är insändarskribenten rädd för att nån fjolla ska smälla till honom med handväskan eller så kan han inte själv hålla sig om han ser paradfolket - som sagt vet jag inte mot vem det potentiella våldet riktas och vem som ev. blir våldsam)

Jag är inte helt säker på vad syftet med de här insändarna är men klart är att allt fler människor kommer att stöda priden och gå med i paraden eftersom de ser ett behov av att ta avstånd från åsikter som de som nämnts ovan - där vissa människor degraderas till nåt slags andra klassens existenser och cyniska lobbare för förment jämlikhet.

Det som skrivs om Jeppis Pride i ÖT tolkas som propaganda och redaktörerna på ÖT är ett slags infiltratörer, speciellt som flera av dem kommer att gå med i pridetåget.

Vad dessa herrar (för det är av nån anledning alltid män som skriver de här insändarna) inte tycks ha förstått är att för varje insändare de skriver där de blottar sin homofobi och sin tröstlösa syn på alla människor som är eller tycker annorlunda än dem själva så ökar stödet för priden, jämlikhetsfrågorna och hbtqi-folket.

På fredag startar Jeppis Pride med en uppsjö av programpunkter och en stor mängd engagerade människor som bidrar till allt det fina JP har att erbjuda.

Det här blir roligt.

23.07.2014 kl. 23:47

Sommarstrategi

Nu närmar vi oss Jeppis Pride och Jakobs dagar och den korta period av året när Jakobstad svämmar över av folk, evenemang, rajtantajtan av olika slag och alla människor man träffar i snitt en gång per år.

Gärna skulle man få smeta ut det hela under en lite längre tidsperiod, jag vill så gärna träffa alla fina människor lite mer ordentligt. Men sådant är vårt öde under de yra dagarna, hejhej och länge sen sist.

Förr i världen så länge jag bodde längre bort undvek jag Jakobs dagar så gott jag kunde, fann inget nöje i att jaga runt och försöka hinna med allt och alla. Nån vecka tidigare eller senare hade folk tid att träffa en och hänga, dricka kaffe, åka till Fäboda, gå på en utställning eller en konsert i lugn och ro.

Numera behöver man inte vara rädd för att man missar nåt. Det gör man alltid och det gör ingenting, det är skönt och det är så det ska vara.

Man kan sitta in och lyssna på Sommarprat på Arenan som jag gör nu, istället för att gå ut i solen, jaga loppisfynd eller hänga på stans nyaste, finaste café (Skorpan i Skata).

Förresten, lyssna på Mari Koli ni också. Smart och berörande och en lektion i vad man lyssnade på för musa under tidigt 80-tal, den där musiken som var spännande och grym, inget skit.

17.07.2014 kl. 12:08

Flugornas favorit nr 1

Mann, oh, Mann. Som man (?) säger på tyska.

Jag blev medlurad på 9 km löpning i kväll - Esse Run - där vi kvistade runt kohagar och skogsskiften och njöt av alla småflugor som följde efter en i ett moln när de övergav korna till förmån för mina öron pch näsborrar.

Igår var det ju varmt som i helvetet och jag inbillade mig att det är tillräckligt svalt för en trivsam löptur. Fel.

Men jag kom i mål. Jag drack kaffe och åt bulla på Essegården. Jag fick en magnifik medalj.

Nu känns mina ben som stockar. Insåg att det kanske inte var så taktiskt att springa lördag-måndag-tisdag-torsdag efter att inte ha gjort ett dyft i träningsväg under 3,5 vecka, förutom att springa till butiken och tömma glassfrysen på dess innehåll.

Whatever. Imorgon är det avfärd till Hollola. Chillhelg med kisastudio. Heja Deutschland!

10.07.2014 kl. 21:08

Spending warm summer days indoors

Nehepp, ser ni! Jag har inte satt foten utanför dörren idag. Jo, jag ser att det är +28 ute. Nu ska jag strax krypa in i ett garage och spela bas. Möjligen blir det ett dopp senare i kväll.

Igår gjorde jag min debut i plurret på de här breddgraderna efter en löptur med A-M, inte alls så kallt som jag inbillat mig. Nån simning kan vi inte tala om, men hela min lekamen sänktes i vatten i alla fall.

Vad jag gjort? Sett några avsnitt av en dokumentär om I Världskriget, bl.a.

08.07.2014 kl. 16:53

Arjen Robben, gå bort!

Har försökt titta på lite fotboll nu så här i VM:s slutskede. Tyvärr föll mina favoriter Belgien ur och min tippning Argentina-Tyskland i finalen är fortfarande fullt möjlig. Holland är jag däremot inget fan av så de får gärna för min del dra på sig träskorna och peda hem igen.

Plötsligt blev det ju sommar i Finland också och svärföräldrarna + P:s syrra är på besök. Vilket innebär ett varvande av: kaffe, sightseeing, mat, vila och så upprepas samma mönster i dagarna tre.

Nån s.k. vardag har inte uppenbarat sig och eftersom jag dessutom är jobblös flyter allt iväg i samma ledighetsmode som veckorna innan. Lite översättningsjobb ska göras, folk ska träffas (juli i Jeppis, alla är här, och om du inte är här så finns du inte - lite så där som Rivieran på 50-talet) och sen ska det springas i Esse på torsdag.

Idag ska vi se hur Jaro förhoppningsvis spöar VPS på Centralplan. Detta kärleksfulla möte är en av sommarens defintiva höjpunkter i Österbotten. Däremellan jagar vi mygg och äter glass. Precis som i Grekland.

06.07.2014 kl. 12:41

Davai, davai, Grekland!

Ja, så lät det igår. Nu är vi hemma igen. Hyfsat väder i Jeppis kvicksilvret har nuddat vid +20 och det är inte att förakta.

På Skiathos hade vi över +35 i några dagar och jag måste medge att det är i varmaste laget för mig. Nåt ska man ju gnälla över.

Värt att  minnas från Skiathos:

1. glass- och yoghurtdieten med minst 2 glassar om dan. Nä, tänker inte stiga på vågen på ett tag

2. den debila tuppen som kuckelikuade friskt genom morgonnatten, start vid femsnåret

3. alla holmar och stränder man kunde åka till med mindre båtar. Favoriten heter Tsougria

4. den superba, lilla regnbågsbaren vi hittade + Christina som drivit De Facto i 16 år. Där satt vi på lördag kväll när det finska HBTQI-folket festade rumpan av sig på pride i Hfrs

5. alla ljuvliga katter

6. att sova med blott ett lakan på sig och balkongdörren och fönstret öppna

7. den engelska familjen (Darrell, Claire, Sophia) som jobbade på hotellet vi bodde vid, och hunden Steffi

8. gott kaffe i alla varianter, grekiskt kaffe har sin charm

9. närstranden Megali Ammos dit vi släpade oss på morgnarna, klart, turkost vatten som var ljummet och enormt skönt att bara ligga och skvalpa i

10. två veckor i Södern utan en droppe alkohol = inte trött, inte bakis, inte uttorkad och med en kalorikvot att överföra på glassintaget istället

Idag är det halvår sen det intagits öl, vin, skumpa eller nåt annat alkoholhaltigt i det här hushållet. Tack, det går alldeles utmärkt och är rent utsagt förbannat skönt!

01.07.2014 kl. 20:36

Back to the roots

Igår hoppade jag i transkiten och körde till Purmo, alltings ursprung. Eller mina föräldrars hemort, om man så vill. Det blir ganska sälla utfärder i den riktningen men nu när det finns hjul att ta till är det ganska skönt att åka iväg och begrunda landskapen.

Eftersom många av mina på ort och ställe bosätta släktingar inte längre finns i livet brukar utfärden alltid inkludera nån gravgård. Den här gången tog jag mig ut till en liten gravgård i Överpurmo som kallas Ebenhaeser. Mina farfäräldrar finns där.

Jag kommer aldrig ihåg vilket år min farmor Elsa dog så jag bestämde mig för att kolla det med detsamma. 1953, visade det sig. Pappa var 15. Farmor han fylla 44. Jag har snart överlevt henne med tre år.

Gravgården hade en annan besökare, en äldre herreman som naturligtvis undrade om jag var ute och lokaliserade släktingar. Han visst förstås vem alla av dem var, hela kotteriet på Brännbacka som min pappas hemgård fanns på.

Numera ett synnerligen förfallet ställe, bara ett av de fyra husen som har någorlunda regelbundna besökare. Känns lite sorgligt att se. Det finns gott om övergivna hus på landet. Min bror har lite terapiskog i närheten. Alltid nåt.

 

07.06.2014 kl. 16:49

Gurgelheim

Guggenheimstiftelsens ordförande Armstrong tycker att Yleredaktörens frågor är dåliga (och negativa) och avbryter intervjun. Frågan gällde vad som händer om Helsingfors stad och staten inte vill vara med och finansiera ett G-heimmuseum i Helsingfors.

Inte snällt att fråga sånt, skattebetalarna ska snällt ställa sig till förfogande.

05.06.2014 kl. 11:53

Noll, niente, reikä, nada

Jaha. Idag bidde det inga stilpoäng kan jag meddela. Imorgon torde det se bättre ut, start från minussidan. Säck och aska och undvika trassla till det för sig.

Det är planen.

04.06.2014 kl. 23:58

3 gnäll

Fan också. Ikea kommer att bli min död. Tänker bespara er detaljerna.

Vidare har jag lyckats dubbelboka mig på ett sånt sätt att jag kommer att missa en av de sommarbegivenheter jag sett fram emot hela våren, och jag har bara mig själv att skylla.

Sen var jag ute och "sprang" i Fäbodaskogarna och det sög så ofattbart att jag sannolikt blivit omsprungen av vilken rollatorburen 293-åring som helst om de funnits där i skuttan med mig.

Där hade vi dagens tre gnäll. Ursäkta mig, nu ska jag gå ut i uthuset och slå mig på tummen med en hammare så det blir lite roligare.

04.06.2014 kl. 18:26

Skiathos

Ja. Så heter den grekiska holme P och jag ska åka till och tillbringa två veckor på i slutet av juni. Senast jag satt min fot på grekisk mark var 1982, tror jag. Rhodos.

Det ska bli skönt att åka bort ett tag, det kommer att ske en del förändringar när jag kommer tillbaka. Återkommer till det.

I övrigt har tiden ägnats åt att reda ut innandömet i ett flertal Ikeaskåp som andra haft den stora vänligheten att skruva ihop. Jag har satt in hyllor, korgar och stänger. Mycket svordomar och skrik ackompanjerade själva processen. Men nu är det gjort.

En månad, sen får jag reinvent myself igen. Möjligen startar jag en egen sekt och predikar till folket med en trafikkon på huvudet utanför Rådhuset. Möjligen inte.

30.05.2014 kl. 22:19

Pridesnack i kommentarsfältet

Stadsstyrelsen i Jakobstad har gett grönt ljus för regnbågsflaggning vid rådhuset under de dagar Jeppis pride ordnas. Inte till allas belåtenhet, kan vi konstatera.

Det är bara att kasta en blick på kommentarsfältet så fattar man ännu en gång varför det är viktigt att det här ordnas. Och för att inte få fnatt av alla lustiga kommentarer om läderbögar och annat är det värt att notera de människor som ser det som en självklarhet att ställa sig bakom priden, inte för att de är hbt-are, utan för att de bor i stan och vill bo på ett ställe där tolerans och jämlikhet är viktigt.

Intressant att några flaggor kan väcka en så enorm irritation.

Sen är jag otroligt tacksam över att en enhällig stadsstyrelse säger jag till det här - framför allt stadsdirektören som är beskyddare för pride i Jakobstad, håller inledningstalet och kommer att gå med i marschen. Mikael Jakobsson får skit i nacken för det här, otroligt nog.

Men det säger nåt om hur stadens högsta ledning vill att stan ska fungera och hur man förhåller sig till sina minoriteter, och att man vill knäppa upp bibelbältet.

edit: Här säger stadsstyrelsens KD-representant vad han tycker om flaggandet i en ny juttu på svenska Yle.

28.05.2014 kl. 10:13

  
Efter en frapperande lång tid ute i periferin kommer jag snart att bli ännu mer perifer. Tillbaka till leråkrarna, fabriksröken, väckelserörelserna, de udda existenserna, dansbanden, drönarna, gräsrökarna och småstadsetablissemanget för att grunda ett agro-feministiskt tältkollektiv på torget i Jeppis. Hur det går? Vete fan. Hoppa på traktorn så kör vi.
 

Senaste kommentarer