Jyväskylä, the home of the Kackerlacka

Överlevde resan till Grynbyn (en av mina tidigare kollegor kallade alltid J:kylä så) och resten av Mellersta Finland. Jyväskylä visade sig vara en trevligare stad än vad jag mindes - måste i och för sig medge att det var ett tag sen jag hade det nöjet sist.

Nån gång alldeles i början spelade vi i stan och jag övernattade i ett bakrum på Lutakko, en klassisk rockklubb som såg ut så där som rockklubbar ska se ut. Lutakko och Jyväskylä har för evigt stannat i mitt minne som den första (och hittills enda) plats som jag varit i närkontakt med kackerlackor.

I min sovsäck låg jag och försökte sova och vaknade gång efter annan av att en envis kackerlacka promenerade över min sovsäck. Jag sopade ner den på golvet. Den klättrade upp igen. Efter fjärde gången bestämde jag mig för att stiga upp och leta reda på nåt tåg till Åbo.

En av mina bändkompisar sov också över i samma utrymme. Han hade kommit in betydligt senare än jag och var inte helt nykter och jag satt i 20 minuter och såg på när han försökte packa ihop sin sovsäck.

Till sist kände mig mig tvungen att tipsa om att det i normala fall brukar funka bäst om man rullar ihop sovsäcken (den man sovit i) och klämmer in den i den lilla påsen (som man inte sovit i) och inte tvärtom, fast det kan kännas lättare. Det gick till sist. Han hade inga problem med kackerlackor. De hade antagligen förgasats av hans utandningsluft om de vågat närma sig honom.

Den här gången blev det inget alkoholdoftande rockenrollrajraj. Däremot en drygt 9 km lång löptur på fredagen, över åsar, stock och sten.

Ur led är tiden.

08.12.2014 kl. 20:27

Äänekoski by day

Den förhatliga novembermånaden har förbytts till december och vips (nåja) lyser solen. Åtminstone här vid Keitelesjöns strand.

Jag är alltså i Äänekoski tillsammans med P och hälsar på svärföräldrarna. Två dagar har jag sovit till 12, lyckats ta mig ut på en kort promenad till "stan" (tänk Pargas city, Närpes eller nåt + en enorm pappersfabrik) och idag vrålshoppat ett 3-pack yllesockor på Tokmanni.

Förvisso är jag med i Inga-nya-kläder-på-ett-år men sockor blir det hål i, sen går de till sockhimlen och då måsta man köpa nya. Sockor och undisar köper jag inte på loppis.

Idag har stora utskottet röstat för en ändring av äktenskapslagen i enlighet med det medborgarinitiativet föreslagit. Tack för det. Själv kan jag notera att det kan bli aktuellt för mig och P med giftermål 1.0 samma år som jag fyller 50. Känns absurt.

03.12.2014 kl. 15:39

Homorummutusta, rum, rum

Idag åkte jag till Vasa och pratade om, just det: morgonsdagens omröstning i riksdagen. Där satt jag i 20 minuter och talade vad spottet förde med sig i munnen och sam vanligt har man inte en susning om vad man har sagt sen.

Kom hem och noterade att ingen hundskit funnit sin väg till postlådan så det måste väl ha varit ok, då.

Imorgon hoppas jag att riksdagsledamöterna godkänner det förslag som lägga fram, enär jag och alla andra på den här planeten börjar bli ordentliga trötta på att diskutera frågan. Allt upptänkligt har nog sagts (en del som man inte ens i sin vildaste fantasi trodde var möjligt också) och det finns inte nåt nytt som inte förts fram i olika versioner - nu är det liksom dags att komma till skott.

Sen kan vi börja fundera på nåt annat. Vad man vill ha i julklapp, t.ex.

 

27.11.2014 kl. 20:54

Fram med solhelvetet!

Man* går ju omkring och väntar på att få se en glimt av solen men det är oss icke förunnat. Nån gång i början av denna vecka hade meterologiska institutet påannonserat en liten sol i sina annars ack så grå prognoser för veckoslutet.

Det gick som förväntat. Inget ljus stod att skåda under veckoslutet och luttrad som jag är förstod jag i ett tidigt skede att det bara är att dra på sig de vadderade löpbrallorna direkt efter att man stigit upp om man ska ta sig ut och röra på sig.

Så det fick bli Fäbodaskogarna med trailskor, benvärmare, mössa och hela köret, i ytterst långsam lunk. Det var skönt. Lite snö som dämpar alla ljud. Varifrån dom ljuden skulle ha kommit. Det var folktomt  sånär som på några hundägare på stranden och ett gäng som satt och grillade korv i skogen.

Ju äldre jag blir, desto mer eremit blir jag. Herregud, vad ska jag med folk till? Om nån kunde tänka sig att knöla ner ett rågbröd, en påse bananer och lite choklad varje måndag i min postlåda skulle jag inte bemöda mig om att visa mig bland folk innan påsk.

Lägg till detta två katter så ser ni vart det barkar.

* jag, men man vill ju inte verka för egocentrisk

23.11.2014 kl. 16:49

November, go figure

Ännu en dag när det känns som om Cthulhu tuggat på en och spottat ut en. Men igår lyckades jag i alla fall släpa mig till gymmet, träna en stund och släpa mig tillbaka hem. Det måste ses som en andens seger över materian.

Idag är det bokcirkeldags. Jag har läst Karin Erlandssons Minkriket. Jo, definitivt läsvärd. Emellanåt tyckte jag den var lite väl knapp till sin stil å andra sidan passar det väldigt bra ihop med de ordkarga människor historien beskriver.

Bokcirkeln går på finska, vilket är bra för mig som mer sällan pratar litteratur på finska. Jag brukar läsa böckerna vi tar upp på originalspråk vilket ytterligare förvirrar (senast talade vi om Jane Austen, jag läste Pride and prejudice igen för första gången på 25 år). Alltid lär man sig nåt nytt.

19.11.2014 kl. 13:29

A woman's gotta do...

Det blev tre gånger Benny Törnroos idag. Mer än nog, om vi säger så. Jag har alltså varit med och jobbat några timmar på köpmannamässan i Jakobstad.

Där såg jag förutom BT en halv Fiat Punto, en massa glasfiberbåtar och skålar av pressglas.

Nu behöver jag lite motvikt till all denna stimulans och tänker lägga mig i min säng och läsa. Jag blir så till mig när jag är ute bland folk.

16.11.2014 kl. 16:59

Hårbollar

Ja, nu gick det som det gick. I januari kommer vi att få två katter till vårt enkla tjäll. Det har funderats på i olika repriser men eftersom en bekant plötsligt var lycklig ägare till åtta katter (tre på ett halvt år, fem på ca en månad) kände vi oss manade att hjälpa till lite grann.

Räkna således med att de sociala medierna kommer att berikas av ytterligare kattbilder.

Och jag ser fram emot att vakna med en, alternativt två katter på huvet framöver.

14.11.2014 kl. 15:37

Veckans bästa lunch

Jag är så förbannat lat när P är borta att jag inte ens orkar tänka tanken på att laga mat (koka ett ägg är också matlagning i min värld nu). Jag lever på kaffe och snus. Undra på att morsan tror jag går på amfetamin.

Idag tyckte jag dock att jag varit osedvanligt företagsam efter att jag burit in ett par kubik ved i förrådet, och styrde steget över gatan till After Eight där jag intog en närande sen lunch bestående av två muggar kaffe och en bit morotskaka.

Morot är ju hälsosamt som vi alla vet.

12.11.2014 kl. 15:46

I mina vildaste drömmar

Innan jag vaknade i morse hade jag avsevärda problem i en dröm med att printa ut en flagga. Nordkoreas flagga. Den hade en vit boll på vit botten. Inget annat.

Vad jag skulle med denna nya version av Nordkoreas banér till har jag dessvärre ingen aning om. Kanske jag skulle fira Kim Jong-uns födelsedag eller nåt.

Drömmen illustrerar på ett raffinerat sätt hur händelserikt mitt livet varit under detta veckoslut. Ser fram mot en piffig måndag.

09.11.2014 kl. 22:50

Klipp håret och skaffa jobb!

Som alltid när andan faller på har jag idag skruvat fast saker i väggarna. Hylla och lampor. Ute faller blötsnön och jag ser inte direkt fram emot att skrapa fram bilen imorgon.

Denna dag har jag till en del suttit vid biblioteket och gjort det jag vanligen gör när jag är där: läst och skrivit. Jag är ingen officiell deltagare i NaNoWriMo, är för lat för att ens registrera mig på deras sida. Men jag skriver lite likafullt.

Eftersom arbetsmarknaden för humanister och annat löst folk som vanligt suger gnuskräppa kan man lika gärna ägna sig åt det man själv finner givande, som det lurigt improduktiva och kostsamma samhällsdjur man nu en gång råkar vara.

Jag har inte ens vett att skämmas.

04.11.2014 kl. 19:41

Min mamma tror jag går på speed

Eftersom min mamma har lärt sig att man kan bli smal av speed framförde hon ett intressant resonemang om huruvida jag och P går på amfetamin. Blev ju tvungen att dementera.

Bakgrunden ligger i att också 70-plussarna inser att drogerna inte är nåt storstadsfenomen (har det aldrig varit i de här trakterna) och att det också finns folk på bonnlandet som går på lite av varje.

Jag upplyste henne om att jag sannolikt skulle vara betydligt piggare än i nuläget och att man slutade sälja vitamin A till kreti och pleti i den formen på apoteken under 70-talet. För all del, jag känner folk som både bantat och studerat ihärdigt med hjälp av denna substans.

Annars firar vi en lugn Allhelgona hemma hos oss. Utan vare sig uppåt- eller nedåttjack.

01.11.2014 kl. 16:21

300 dagar

Idag noterar jag att 300 av årets dagar gått. Det betyder att det är lika många dagar sen en endaste droppe alkohol kommit över mina läppar.

Det är jäkligt skönt, 0 dagar krabbis, 0 cigarrettpaket rökta på krogen i misstag, 0 intag av krapulamat, 0 danskvällar iförd gummistövlar på stadens förstjusande nattklubb, 0 planlösa och förvirrade diskussioner om världsalltets stora mysterier i en nedsutten soffa på den lokala puben, 0 förvirrade jatkon där allt glider nerför strupen utom Kodin putkimies.

0 hål i plånboken och 0 morkkisattacker. Rokulipäiviä tasan nolla.

Det som var tänkt att vara ett experiment på ett år tror jag kommer att förstsätta efter 31.12. Orkar helt enkelt inte dricka alkohol längre. Jag har helt enkelt druckit min kvot. Och sannolikt nån eller några andras också.

Kan rekommenderas!

27.10.2014 kl. 18:33

Mässpsykos - de vanligaste symptomen

Hänger på bokmässan alla dagar och gör i princip inget vettigt. En kort radiointervju om en bok jag jobbat med för två-tre år sen, men som nu äntligen kommit ut. Aningen nervöst eftersom jag knappt kommer ihåg nåt av den processen, nu är det gjort.

Torsdag och fredag på bokmässan är det ännu ganska lugnt, man kan röra sig där utan att bli nedtrampad. Idag är det däremot fullt pådrag och man gör klokt i att ha en taktik för hur man beter sig. En välbeprövad taktik är att inte röra på sig så mycket alls, förutom för kaffeintag och toabesök.

Roligast som vanligt är att träffa folk och den biten har jag lyckats rätt bra med redan de två första dagarna. Fast hur man än beter sig missar man nån och får sitta och skämmas mellan varven när man hinner.

Bokinköpen hade jag ingen taktik för och det sket sig naturligtvis redan på torsdagen. Vi kom hem med 10 böcker. Igår blev det fyra till. Nu gäller det att hålla huvet ytterst kallt.

Eftersom jag jobbat x antal år på bokmässan tycker jag fortfarande att det är otroligt skönt att bara dalla runt och inte stå fastspikad i nån monter och kränga böcker, speciellt skönt är det att slippa söndagens mässpsykos som man börjar glida in i kring tolvsnåret för att vara färdig för vård sen eftermiddag. Om man ser folk stå och fnittra hysterisk för att sedan okontaktbar stirra ut i tomma intet bakom nån krympande bokhög vet man vad det handlar om. Det gäller att närma sig dem försiktigt. Helst inte alls.

25.10.2014 kl. 10:18

Har ni bytt kamrem?

Sedan Transiten flyttade snett över gatan till sitt nya hem har jag letat, mer eller mindre halvhjärtat, efter en skaplig personbil. Det är... intressant, eller vad man nu ska låtsas använda för eufemismer om denna intrikata, sociala dans människor emellan där den ene vill sälja och den andra köpa.

Så där något förenklat.

Jag infödd i en släkt av yrkeschaufförer med allt vad detta innebär i synen på fordon av alla slag. Det innebar också att när jag tog körkort där kring tiden när Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus fick sin första tand fick en genomgång av vad man behöver veta om bilar.

Det vill säga: hur man kollar olja, byte av oljefilter, var man häller i kylarvätska, var reservdäcket finns och vad man ska ha det till och att det lönar sig att starta i tvåan om man bara slirar på stället när det är halt, etc.

Bra saker att kunna. Och jag har inget emot att köra bil.

Vad jag däremot inte är förtjust i är att äga bil. Det finns inget annat här i världen man kan satsa pengar på som tappar så mycket i värde och så snabbt som en begagnad bil, möjligen med undantag för ett säsongkort till Honkas hemmamatcher eller en takeaway makkaraperunat från Kallun Pikapala (legendarisk grillkiosk i Åbo, nära hamnen).

Men likväl står jag här och kan inte annat. Jag vet vad jag inte vill ha, jag vet vad jag vill ha och det sistnämnda korrelerar ganska dåligt med saldot på mitt bankkonto.

Förtsättning följer.

18.10.2014 kl. 16:36

Hälsosamt är överskattat, dessutom blir man sur

Hösten och vintern är grytornas förlovade tidevarv. Soppor är ett annat alternativ, tar till det när inget annat hjälper. Det vill säga när det är svinkallt och man helst skulle vilja lägga sig i en kastrull med batatsoppa, tilsammans med chilin, limen och ingefäran.

Bulkvara i skåpen ett halvår framöver kommer att vara citron, ingefära, vitlök och honung, nåt som uppträder i lite olika kombinationer i allt från te (minus vitlöken) till det som finns på tallriken (plus chilin). Alla som ens i misstag läst nåt hälsorelaterat på nätet eller i nån tidning vet att detta är ingredienser som man ska hållas frisk och härlig av. Är det tänkt.

Snart börjar jag snorta ingefära och citron, i nåt skede måste ju den utlovade zenkänslan, utan bihåelinflammation, sänka sig över en? Jag äter ju ffs veganmat här idag??

Eftersom jag idag bara är gnällig och trött sätter jag upp en bild att begrunda istället. Varsågod, två fula tomtar i baksätet på en Toyota:

11.10.2014 kl. 16:17

  
Efter en frapperande lång tid ute i periferin kommer jag snart att bli ännu mer perifer. Tillbaka till leråkrarna, fabriksröken, väckelserörelserna, de udda existenserna, dansbanden, drönarna, gräsrökarna och småstadsetablissemanget för att grunda ett agro-feministiskt tältkollektiv på torget i Jeppis. Hur det går? Vete fan. Hoppa på traktorn så kör vi.
 

Senaste kommentarer