Landade i Budapest och måste konstatera att språket är fortfarande lika obegripligt som jag mindes. Men det gör inget, varmt och skönt, vi bor ett stenkast från den fina saluhallen som hör till de top-tre ställen som man måste se när man är här. Byggd av samma figurer som byggde Eiffeltornet.

Opera i kväll, Carmen sitter bra, kräver ingen större hjärnverksamhet på det sättet.

Sitter i SKS bibba och jobbar, ett väggur tickar. Ja, jag väntade att det skulle börja kockoa här just, men när jag vände mig om och tittade var det en helt modern grej utan gök och pendyl. Lite tråkigt.

Nu vet jag åtminstone att Juhani Ahos text heter En oas, en kulle, en ö i svensk översättning och inget annat. Från 1891.

Alltid lär man sig nåt nytt. Hur länge denna kunskap kommer att stanna hos mig är en annan historia.

Nä, så här är det alltid dagen innan man ska åka nånstans, skulle inte orka. Diverse småsaker som måste göras och som aldrig tycks ta slut. Så här sitter man och flyttar kommatecken in i det sista.

Apropå ingenting så vet jag att fylld paprika heter töltött paprika på underska. Jag behöver inte gå hungrig.

Konstig måndag. Vaknade och mådde skit, as in nåt slag av magsjuka. Universalmedlet mot allt, en stor mugg starkt kaffe, funkade av nån anledning inte mot detta. Så jag gick helt kallt och lade mig en stund till.

Jag har en snäll chef så jag får vila mig om jag behöver. Fast sen piskade chefen på efter lunch. Lyckades till och med ta mig till gymmet, det har blivit några dagars paus och ibland brukar det kännas mer än lovligt segt. Nå, helt ok svettrunda idag.

Nu borde jag börja fundera på vad jag ska ha med mig till Budapest - åker på onsdag morgon till Hfrs, jobbar där en dag, sen vidare torsdag morgon. På torsdag eftermiddag sitter jag i den vackra saluhallen med ett glas torr tokajer framför mig.

Modern vederbörligen avfirad. Nu lite jobb, det ramlar fortsättningsvis in översättningar med tidtabellen "helst igår".

Försöker ställa in hjärnan på Budapest, på torsdag sticker vi iväg. Det ska bli riktigt, riktigt skönt med lite miljöombyte.

P har födelsedag, hos oss har mina föräldrar, min bror och hans familj (minus brorson S) fått kaffe och cupcakes - som Kannisto bakat. De var goda.

Min brors fru är grymt duktig på att baka, ingen idé att försöka ge sig in på det området. Kannisto får också ihop helt bra grejer, tackålov.

Nu känns det som om jag bara såsar på med småsaker, men man får väl ta det som det är. Ibland ska det vara småsåsande för att man ska komma vidare och kunna rådda vidare med större grejer.

När man jobbar med böcker är en ständig fråga upphovsrätten - speciellt om man ska ge ut sånt där upphovsmannen till texten är död. Och har dött efter 1942, då gäller det att rota fram nån anhörig som kan ge sitt tillstånd att man trycker det som den avlidne skrivit för kanske 80-90-100 år sedan.

Inte lätt. Lägg till folk som har skrivit under pseudonym på utrikiska, bott utomlands, och då helst i länder som under 1900-talet haft gränser som skuffats fram och tillbaka, där folk deporterats, suttit i fängelse för mindre än att de bidragit med texter till de tidskrifter jag ska försöka få ut på nytt.

Kräver både tid och tålamod, jag har begränsat av båda.

Jag gillar att gå på gym utan glasögon. En förutsättning är förstås att jag ser tillräckligt bra för att hitta fram till rätt maskin, och det gör jag. Sen känner jag igen lite folk - som min bästa kompis sen 1973, hennes man, P och två till. Det räcker bra.

Ibland kommer nån fram och pratar med mig, folk som jag känner alltså. Brukar glatt förklara att jag tyvärr missat dem i vimlet (när jag gå på gymmet brukar det sällan vara mer än sammanlagt tre personer där), men att det var trevligt att träffa dem.

Och fortfarande är min träning ingen social call, ju mindre jag ser av min omgivning desto bättre. Skulle i och för sig vara bra om det fungerade i omvänd ordning också, mitt rödmosiga nylle pompande ovanför en löpmattta är ingen skön syn.

Men man kan inte få allt.

Ja, att sitta och peta med den månatliga momsdeklarationen och sånt är inte speciellt inspirerande. Allt ska ut med en oundviklig regelbundenhet. In kommer det mera slumpmässigt.

Nå, den här månaden behöver jag inte samla tomflaskor i alla fall.

Dagens höjpunkt var fästingvaccineringen. So far i alla fall. Vem vet, kanske man ännu hinner få nageltrång eller nåt för att toppa det här.

Det här var part 2 i serien punkkiskydd, nu kan vi snart rulla oss nakna i gräset utan urskiljning hela sommaren!